Stravinsky och Beethoven – studiekväll med Jan Alm

.

Igor Stravinsky – foto från the George Grantham Bain collection tillhörig Library of Congress. Ludwig van Beethoven – Beethoven Denkmal i Bonn, skulptur av Ernst Hähnel, foto Hans Weingartz. Jan Alm – foto Kenneth M Linton.

Året var 1806. Ludwig van Beethoven arbetade samtidigt på de konserter som vi idag känner som hans fjärde, femte och sjätte. Samtidigt höll han på med sitt sorgebarn, opera Fidelio. Dessutom skrev och levererade han tre stråkkvartetter beställda av den ryske prinsen Razumovsky. Beethoven må ha varit halvdöv och asocial men det hindrade honom inte att producera enastående musik.

– Vi är färdiga med Beethoven, inledde Jan Alm studiekvällen med Vännerna. Och visst var det så. Jan har följt Gustavo Dudamels Beethovencykel som löpt över de tre senaste säsongerna. Med tre symfonier per säsong går Dudamel och Göteborgssymfonikerna nu i mål med den fjärde symfonin som final.

.

Inledningen till Beethovens femte symfoni.

Fyran är kanske den mest okända av Beethovens symfonier. Hur femman börjar vet varenda människa, men vem kommer ihåg fyran?

– Hur var det den gick nu igen, undrade Jan och pliriade ut över församlingen. Ingen stämde upp ens det blygaste gnol.

I själva verket inleds fyran nästan exakt som femman. Efter ett inledande B följer fallande terser. Olika men ändå väldigt lika.

Inledningen till Beethovens fjärde symfoni.

Beethoven och prins Lichnowsky
Fjärde symfonin var ett beställningsarbete av greve von Obersdorff. Han hade hört Beethovens andra symfoni och blev så förtjust i denna att han erbjöd Beethoven en stor summa pengar för en ny symfoni. Beethoven hade redan börjat arbeta på fyran och sålde den gärna till Obersdorff.

Ett år senare sålde han den igen till någon annan, men det var inte så märkligt, Obersdorrff hade haft ensamrätt på symfonin i ett år. Någon STIM-organisation fann ju inte och detta sätt att sälja uppföranderätten var om inte det enda så i alla fall ett av få sätt för kompositörer att tjäna pengar på sitt arbete.

Under den här perioden var Beethoven protegé till Prince Karl Lichnowsky. Mellan dem rådde ett märkligt förhållande. Beethoven hade kommit till Lichnowsky 14 år tidigare med ett introduktionsbrev på fickan. Den förmögne Lichnowsky tog emot Beethoven och lät honom bo på vinden i sitt slott.

Efterhand blev prinsen så förtjust i den unge Beethoven att han gav honom bättre och rymligare bostad på bottenplanet och senare i sitt och hustruns egen stora bostad.
.

Prins Karl Lichnowsky (1761–1814). Målning av Leinwand von Goedel

År 1800 gav Lichnowsky Beethoven ett årligt underhåll på 600 floriner, en stor summa. Detta bestod till 1806 när Beethoven på ett katastrofalt sätt bröt förbindelsen. Lichnowsky hade tagit med Beethoven till sitt lantgods i Grätz i Schlesien. I området fanns franska soldater (som en följd av Napoleonkrigen).

Lichnowsky hade inbjudit ett antal franska officerare på middag och bad Beethoven spela för dem. Denna begäran gjorde Beethoven fullständigt rasande och han stormade ut ur slottet och tog sig tillbaka till Wien.

Lichnowsky var trots brytningen fäst vid Beethoven och försökte flera gånger komma till någon förlikning, men Beethoven vägrade att någonsin mer träffa prinsen.

Lichnowsky förlorade sin förmögenhet till följd av krigen. Dessutom tvingades hustrun att genomgå en radikal bröstoperation i en tid när bedövning var okänd. Paret Lichnowsky fick flytta till en mindre lägenhet i Wien. Trots att han aldrig blev insläppt hos Beethoven klättrade Lichnowsky ofta de fyra trapporna upp till dennes lägenhet och satt utanför för att lyssna när Beethoven – för vilken han gjort så mycket – spelade.

Lichnowsky är föremålet för ett av de mest berömda citaten av Beethoven. Innan Beethoven stormade ut från godset i Grätz skrev han ett meddelande till prinsen:
”Det finns många prinsar och adelsmän. Det finns bara en Beethoven!”

.

I pausen bjöd Gunnel Kahlefeldt på kaffe och hembakade godsaker.

Stravinsky
Det är ett långt hopp från Beethoven till Stravinsky, men med hjälp av kaffepausen flyttade Jan Alm fram studiegruppen ett sekel och över en halv kontinent!

Den unge Stravinsky var elev till Rimsky-Korsakov. Denna var besatt av dimskalans möjligheter. Dimskalan baseras på dimackordet C-Eb-Gb-A som innehåller två djävulsintervall, d.v.s. förminskade kvinter. En av effekterna Stravinsky utnyttjade var att stapla enkla ackord, t.ex. ett C-dur och Gb-dur, ovanpå varandra. Var för sig låter ackorden högst oförargliga men tillsammans ger de en omisskännlig Stravinskyklang.

Våroffer är berömd inte minst för sina komplicerade taktarter. Stravinsky visste inte själv hur han skulle notera baletten, men han kunde spela den på piano. När han spelade upp den för Diaghilev blev denne stormförtjust – han vädrade skandalen, som Jan Alm uttrycket det.

.

Från inledningen till till det avslutande partiet, ”Danse Sacrale” eller ”Sacrificial Dance" (pianosättning). Källa: Wikipeda.

Som avslutning lade Jan på en CD med pianisten Fazi Sat. Denne spelade Våroffer fyrhändigt med sig själv och med en del extra pianostämmor inlagda – en mycket intressant variant av ett verk som vi snart kan lyssna till med Göteborgssymfonikerna och Gustavo Dudamel.

Kenneth M Linton

Gustavo Dudamel dirigerar Göteborgs Symfoniker i Beethovens fjärde symfoni och Stravinskys Våroffer i Göteborgs Konserthus onsdag, torsdag och fredag 10, 11 och 12 mars. Vid dessa konserter spelas också Schuberts ouvertyr till Rosamunde.

För den som är intresserade av udda taktarter finns en roande och intressant norsk grupp på Facebook: ”Foreningen for bevaring av truede taktarter”. Där kan man bland annat finna ett lustigt exempel av den engelske pianisten och kompositören Percy Grainger. Hans komposition Lincolnshire Posy innehåller en blandning av delvis ovanliga taktarter: 1/8, 2½/4, 1½/4, 2/4, 3/8, 1/4

.

Percy Grainger – ur Lincolnshire Posy.